Släktforskning

 

Statarliv

När jag går igenom husförhörslängderna bakåt i tiden för att finna och följa våra anfäder så slås man av hur lika livet var för de flesta. De flesta anfäder föddes i inte allt för välbärgade hem och levde under rätt fattiga förhållanden som innebar att man klarade livhanken genom att ha mat för dagen och tak över huvudet försörjande sig som dräng eller piga. Familjerna bestod av föräldrar och vanligtvis 6–8 barn, men där barnaskaran ibland kunde bli upp till 10–12 st vilket gjorde att barnen oftast fick börja hjälpa till med försörjningen i tidig ålder. Efter sin konfirmation vid cirka 14 års ålder så var det dags för barnen att ge sig ut och börja försörja sig själv. Oftast då som just dräng eller piga. Ibland så kunde de utbilda sig i någon annan yrkeskategori genom att börja som lärling hos en som var mästare i yrket och bli t.ex. skomakare, smed, skräddare eller sömmerska. En del tog värvning och blev soldat, dragon eller husar. Det första arbetet utanför hemmet var oftast inom samma socken eller i någon grannsocken där man städslades på en säsong. Efter det första arbetet återvände man ofta till föräldrahemmet där man stannade ett tag innan man mera permanent började flytta runt och arbeta på olika ställen. Oftast stannade man bara ett år på samma ställe innan man drog vidare. Vid 20–30 års ålder så bildade man som regel en egen familj, och efterhand som barnaskaran växte så blev det enbart inkomsten av mannens arbete som man fick förlita sig på för att kunna försörja sig. Efter ett slitsamt liv så var det många som på ålders höst blev beroende av socknens hjälp och fick flytta till fattigstugan såvida inte barnen kunde hjälpa till med de gamlas försörjning.

I Sverige, liksom i Europa i övrigt, förändrades jordbruket under 1800-talet ifrån det gamla feodala systemet där en stor del av storgårdarnas jord var utlagd på enskilda brukare som arrende. Dessa arrendebönder och torpare betalade genom att erlägga en del av skörden som arrende. Dessa hade också dagsverksskyldighet och kallades in till huvudgården när det behövdes arbetskraft där.

Det nya systemet – Statarsystemet – innebar att de större godsen satsade på att driva jordbruket i egen regi, och då behövde man årsanställd arbetskraft för att säkerställa att tillräcklig arbetskraft fanns tillgänglig när man behövde den. Många drängar och pigor anställdes inom det det nya systemet och blev statdräng och piga. I Sverige förekom det först på de stora godsen runt Mälardalen och till Skåne kom det i bruk under 1800-talets sista hälft. Bilden visar statarsystemets framväxt under åren 1830, 1845 och 1900 (Källa: Statarliv – myt och verklighet av Christer Lundh och Mats Olsson, kapitel 3 ”Statarnas geografi i Skåne vid sekelskiftet 1900 författat av Henrik Svensson.).

Andel statare

I Lantmännens uppslagsbok ifrån år 1923 så anges antalet statare och stattorpare under åren 1825, 1870, 1900 och 1910 till att vara:

Antal statare

En statare/statdräng arbetade som lantarbetare och han var anställd på årsbasis. Lönen utgick i kontanter, men också i ”in natura” i form av livsmedel och fri uppvärmd bostad vilket benämndes som ”stat”. Stataren var mantalsskriven hos sin husbonde och underställd tjänstehjonsstadgan (Legostadgan). Bostäderna för statare var oftast belägna nära ekonomibyggnaderna och huvudgården. Stataren blev därigenom nära knuten till jordägaren till skillnad från torpare och landbönder som bodde längre ifrån liksom att dessa inte sorterade under husbondeväldet. Det som skiljde statare ifrån andra former av arbetskraft inom jordbruket var den speciella löne- och anställningsformen. Det förutsattes också att stataren hade familj eftersom hustrun ofta fick arbeta som mjölkerska.

Statarlänga i TorupBilden visar en statarlänga som tillhörde Torup i Bara socken i Skåne. Det finns också uppgifter om att längans lägenheter delades. Ett rum samt vindsrummen hade ingång från vägen och ett rum och kök från gårdssidan. Statarhuset byggdes 1886, med sex familjelägenheter samt två gavelutrymmen på vinden för säsongsarbetare. Här bodde de som mellan åren 1886 och 1945 arbetade "på stat" och därefter, sedan statarsystemet avskaffats, kontantavlönade lantarbetare på Torups gods.

Vad en statares inkomst kunde bestå av framgår av följande exempel från år 1912 som är hämtad från Marsvinsholm. Lönen utgjordes av både kontant lön samt av så kallad "statlön". Den kontanta lönen uppgick till 108:90 kr och statlönen bestod av 235 kg råg, 235 kg korn 14+12 tullsäd, 3 liter oskummad mjölk, 3 liter skummad mjölk, 2 lass ris att elda samt 7 hektoliter kol.

Ett annat exempel hämtat ur Lantmännens uppslagsbok anger vad avlöningen för en statdräng i Uppland enligt kollektivavtal för åren 1900 respektive 1910 uppgick till.

Stat Uppland

I Lantarbetarens uppslagsbok kan man också läsa att "I regel hade statare rätt att hålla gris. Vid antagandet erhåller statare i regle städja samt städjebevis, vars uppgift om lönevillkor, däribland statlistan ingår. Vanligen åligger det statarens hustru att mot viss lön utföra mjölkning." Det var en tung arbetsbörda för hustrun i familjen att utöver att sköta, den ofta talrika, barnskaran och hemmet också ha ansvaret att mjölka korna 3 gånger om dagen. Detta är vad författaren Ivar-Lo Johansson kallade för "den vita piskan".

Notering angående bostaden i 1910 års avtal:"1) Bostaden bör innehålla 35 kvm, golvyta, utom garderoben och skafferiet, understigande utrymme ersattes med 10 kr. per 3 kvm per år."

Bilderna nedanför visar interiörbilder ifrån statarlängan i Torup. Hur kök och andra rum kunde vara inredda. Bilderna täcker lite olika tidsepoker. En av bilderna visar hur en ogift daglönare eller säsongsanställd kunde få bo. På en annan bild visas några vanliga klädesplagg som bars av en vuxen kvinna och hennes barn, samt på hur ett rum kunde vara inrett för en statare med familj.

Kökinteriör i statarbostad01 Kökinteriör i statarbostad02

Drängbostad Kläder Kläder

Efterhand så blev statarsystemet ineffektivt och det avskaffades i praktiken när Lantarbetarförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivarna år 1944 kom överens om att införa en ren kontantlön i avtalet mellan arbetsmarknadens parter. Avtalet slöts den 12 oktober 1944.

Källor:

Statarliv - i my och verklighet av Christer Lundh & Mats Olsson (red.). ISBN 978-91-7844-757-2
Lantmännens uppslagsbok, 1923, redigerad av H. Juhlin (Projekt Runeberg), kapitel "Stat, Statare".
Statarmuseet vid Torups bokskog - Malmö Stad

 

Senast uppdaterad: 10 februari 2020

© RoGPe Genealogi

 

Vår familjs anfäder

Här finner du födelse-/döds- samt vigseldatum etc. för familjens anfäder liksom anfäderträd upp till 3 generationer bakåt för varje individ. Det kan ju hända att du som läser detta och vi har någon gemensam anfader. Länken "Personer" visar dessa sorterade på namn, och länken "ort/plats" visar dessa först sorterade efter ort/plats och därefter på namn. Här visas inga nu levande anfäder eller andra släktingar.

 

Anfäder I

PersonerPersoner


PlatserOrt/plats


 

Anfäder II

PersonerPersoner


PlatserOrt/plats


 

Senast uppdaterad: 12 juni 2020