I alla tider så har samhället varit i behov av att det funnits personer som
utfört saker som samhället ansett vara nödvändiga, men som ingen egentligen
velat utföra. Ett yrke som av "hederligt folk" betraktats som både skamligt och
"oärligt" var att vara nattman/rackare.
Enligt "Ordbok för släktforskare" så var en nattman en person som "utför de
absolut sämsta sysslorna i samhället. Han är bödelns medhjälpare, bygger bålet,
fraktar dödsdömda, utför stegling och rådbråkning, gräver ner kroppar m.m.
(denna del av sysslan avskaffas 1880); tömmer latrin i städerna; samlar in
självdöda djur, kastrerar och flår djur m.m. Från slutet av 1800-talet består
sysslan främst av att ta vara på döda och herrelösa djur."
I de gamla danska landskapen, Skåne-Halland-Blekinge, så kallades den person som
utförde dessa sysslor för nattman, medan det längre norrut benämndes rackare.
Nattmannen/Rackaren skulle således ställa iordning avrättningsplatsen, plocka
ner och ta hand om de avrättades kroppar efter det att de hängts, halshuggits
och steglats och gräva ner dem på galgbacken. Även människor som begick
självspillning (självmord) skulle han begrava. En människa som tog livet av sig
själv ansågs ha utfört ett brott (mot Gud), och fick inte begravas i vigd jord
på kyrkogården, utan skulle begravas i ovigd jord, t.ex. i skogen eller norr om
kyrkan. I Malmö tolkades, i brist på närliggande skogsområde, ordet "skog" som
galgbacken/rackarebacken eller stadens luderplats där man grävde ner döda
djur.
Han var också den som användes för att avliva hästar och flå hästar vilket
hänger samman med att ingen slaktare ville åta sig detta. Hästen ansågs i
förkristlig tid vara helig. En inställning som länge levde kvar. Förr i tiden så
åt man därför inte hästkött utan det grävdes ner.
I en kunglig förordning av den 7/11 1760 finns en kungörelse om den betalning
som nattmannen/rackaren var tillåtna att ta för dessa sina tjänster. Så fick han
t.ex. för slaktandet av en häst, oxe eller ko 15 dalar kopparmynt och för att
flå den 6 daler. Han var även bödelns medhjälpare och avlönades av honom för att
ta hand om kroppen efter en avrättad person. Nattmannen/Rackaren var visserligen
fattig men levde många gånger bättre än torpare och backstugusittare. De fick
ofta även ett hus att bo i som bekostades av staden. I Malmö bodde nattmannen
till en början på det område som idag utgörs av Kungsparken och omkring 1676 så
flyttar nattman och skarprättare in i två hus vid Snapperup som tidigare
tillhört rådman Hans Wullenwefwer. Snapperupsgatan (Snapperup strede) är som
gatunamn i Malmö belaggt redan i början på 1500-talet och ligger c:a 250-300
meter öster om S:t Petri kyrka.
En annan uppgift som kunde åligga nattmannen var att sota skorstenar. Därav
hotet som många föräldrar långt in på 1900-talet använde för att skrämma sina
barn till lydnad. Svenska barn skrämdes med sotaren och Danska barn med
nattmannen.
Yrket som nattman/rackare gick ofta i arv oftast beroende på att personer som
sysslade med detta yrke, liksom skarprättarens, ansågs vara "oärliga" och
omöjliggjorde byte av yrke. Oärlig betyder här inte de var bedrägliga eller
tjuvaktiga, utan att de var ärelösa. Deras sociala isolering var i stort sätt
total. Detta tog sig många gånger uttryck i att prästen inte accepterade
nattmansfolk/rackare som dopvittnen med motiveringen att de ansågs ha
bristfällig kristendomskunskap och ofta inte var konfirmerade. I Malmö kunde
därför nattmännens barn ha dopvittnen ifrån så välkända borgarfamiljer som
Kockum, Flensburg, Falkman m.fl. Stadens högsta skikt ansågs på grund av sin
samhällsställning vara mindre känsliga för utfrysning. Genom hela livet så var
nattmannen betraktad som ärelös och ingen ärlig man kunde ta en nattman i handen
eller sitta vid samma bord som honom. Om han kom in på en krog så fick han sitta
ensam och många gånger dricka ur ett speciellt "nattmansglas" som var speciellt
utmärkt så att ingen "ärlig man" av misstag skulle dricka ur samma glas.
En man som en gång valt nattmansbanan, eller gift sig med en dotter till en
nattman hade bara ett yrke att välja på framöver - nattmannens. Ingen
"klassresa" var längre möjlig och alla band med släkten bröts. Samma sak gällde
kvinnor som gifte sig med nattmän. Den sociala isoleringen var total. När en
nattman avlidit så fick det inte förekomma en hederlig begravning med
ceremonier. I bästa fall så begravdes nattmannen på kyrkogården, men i tysthet.
I sämsta fall så behandlades de som självspillningar (självmord) och grävdes ner
i skogen eller på galgbacken. I Malmö så begravdes de flesta av nattmännen på
Hospitalskyrkogården på Slottsplatsen. Svårigheten var att få någon som var
villig att hjälpa till att bära liket till graven.
En del av nattmannens sysslor försegick på dessa platser så här omnämns de som låg i Malmö. En av de tidiga platser som användes för avrättning i Malmö låg vid Ribersborgsstranden (Blosshögen). Under senmedeltiden så flyttades denna verksamhet upp till galgbacken vid Rörsjöområdet nära det nutida Värnhemstorget. Denna plats var ibruk fram till en bit in på 1800-talet då avrättningarna därefter utfördes inne på Malmöhus fängelse. Under "häxprocessperioden" (under 1400-talet - 1600 talet) så fanns det i Malmö en speciellt utsedd plats där man brände "häxor". Detta skedde uppe på Kirseberget.
Kartan nedan visar Malmö med omnejd år 1677. På kartan så är "Rackarebacken" utmärkt vid den röda pilen. Platsen är den forna avrättningsplatsen vid Rörsjön som var ibruk ifrån sen medeltid fram till en bit in på 1800-talet.
På flygfotot från 1924 kan man se Zeniths margarinfabrik
nere till vänster, och den forna avrättningsplatsen strax bakom fabriken. Uppe
till höger på bilden ligger Rörsjöskolan.
Senast uppdaterad: 9 augusti 2016
© RoGPe Genealogi
Här finner du födelse-/döds- samt vigseldatum etc. för familjens anfäder liksom anfäderträd upp till 3 generationer bakåt för varje individ. Det kan ju hända att du som läser detta och vi har någon gemensam anfader. Länken "Personer" visar dessa sorterade på namn, och länken "ort/plats" visar dessa först sorterade efter ort/plats och därefter på namn. Här visas inga nu levande anfäder eller andra släktingar.
Senast uppdaterad: 9 Februari 2022